Sunday, September 30, 2007

I fear no death

Så allt känns fucked up. Dom gångerna, stunderna, perioderna som allt känns bra, är egentligen bara en stor egenhändig minpulation in i ett euforiskt lyckorus. I det lilla boxskåpet som någon satt upp i min städgarderob, som jag sen har proppat full med småskit av olika slag hittade jag tidigare idag gamla antidepresiva små vita piller. Piller som jag slutat ta i en trötthet av icke anländande tillfredställelse. Nu var dom där, fastklämda mellan tumme och pekfinger. Jag vände och vred på kartan av tabletter och kände en stark lockelse att åter igen hälla ner dom i min strupe med halvljummet kranvatten. Men meningslösheten över upp-piggande piller slog mig i ansiktet och med halvdan kraft kastatades dom tillbaka in på sin plats av kondomer, plåster, huvudverkstabletter och etcetras whatevers. Och tillsammans med mitt glas av vitvin låter jag mina tankar snurra fritt i en hjärna som aldrig utnyttjat sin fulla kapacitet till något annat än ett evigt letande efter något som ska få mig att frukta döden.

a dumb stupid manipulerande bitch

antingen så är jag en mean evil utnyttjande bitch..

eller så är jag bara a dumb stupid bastard


närmare undersökning ska göras om saken under dagen

Thursday, September 27, 2007

kameleont

iband faller jag in i ett beteende av kameleonti.... meaning: jag formar en egen åsikt efter någon annan i något (vad jag antar) slags syfte att få gillande av motpart. Då vill jag kräkas på mig själv , för det är det värsta jag vet. Då vill jag stoppa fingrarna i halsen och kväva mig själv tills jag återfår ett friskt normalt självrespekterat beteende.

Wednesday, September 26, 2007

det händer att jag ligger i fosterställning på golvet och skriker av förtjusning


För att bli godkänd som anställd väktare på ett av dom största väktarbolagen är man tvungen att genomföra ett par tester av olika karaktär. Ett av testerna är ett personlighetstest som består av 637 påståenden som ska besvaras med JA eller NEJ.

Påståenden som är så wierda att man mer kan fundera över normalitetsfaktorn på dom som faktiskt besvarar alla dessa påståenden utan någon större ifrågasättning eller reflektering över den egentliga meningen med hela prylen.

axplock ur:

- Jag gillar att prata om sex
- Jag tror att demoner ständigt är närvarande, och dom är här för att straffa mig.
- Jag känner konstiga lukter och hör konstiga ljud.
- När en kille och en tjej befinner sig i samma rum tänker killen alltid på något som har med tjejens kön att göra.
- Jag gillar att måla tavlor av nakna barn
- Jag skulle vilja bli en racerförare
- Det händer att jag ligger i fosterställning på golvet och skriker av förtjusning.

Så när Nice Guy suckar och säger att han inte förstår sig på tjejer. Att han aldrig vet vad dom menar eller vad dom vill, så hänvisade jag honom helt enkelt till detta sanningsenligt psykologist riktigt framtagna testet, som enligt psykologerna i Lund påvisar följande:

- Jag är rak, ärlig och jävligt okomplicerad. ....Du kan inte feltolka mig!!



some changes needs to be embraced


Sommaren som aldrig riktigt kom är över, passerad och borta. Mitt sommarschema är slut och har glidit in på ett halvtaskigt halvdant halvtidsschema. Lägenheten är uppsagd och snart utflyttad. Och igår gick jag till frisören och kapade min långa, blonda hästsvans rakt av. Nya tider kräver nya förändringar.

Monday, September 24, 2007

kaskadstormar av smärta


Ett virus av unberable pain har placerat sig duktigt på ett för honom antagligen väldigt bekvämt ställe. Mitt huvud. För någon timme sen började smärtan bege sig söder ut. Tog en första till höger, en andra till vänster och har nu hunnit sprida sin närvaro i större delen av min genomtrötta kropp.

Så nu sker alla aktiviteter på ett sängliggande horisontalt läge. Känner mig betydligt mindre produktiv än vad som var planerat denna lediga dag. Jag är nästan helt säker på att det var den genomruttna dokumentären med Victoria Beckham som satte igång denna kaskadstorm av smärta.

när jag känner att jag helt på eget initiativ vill gå och kräkas över en anan männsika kan man ju undra varför jag inte bara byter kanal.

sjuk är jag i vilket fall. sjuk!

Sunday, September 23, 2007

a hard days nigt


on my way from work.. on my way to bed... on my way in to the future..

Saturday, September 22, 2007

den lilla blonda

- när ska vi gör det ? exakt när? Måndag? Tisdag?

- Måste jag hela tiden säga en exakt dag?! Ni ääär så jobbiga erat släkte.

Även om jag vet att skulle situationen vara omvänd, om det skulle vara jag som hysterisk gärna inte ville göra något hellre än att sitta och mysa och sexa och kasta iväg en massa timmar ut i evigheten med en viss någon, så skulle frustrationen vara likvärdigt stor. MEN skillnaden är att jag vet hur man inte är som ett plåster av desperat självklistrande modell. Det vet inte han.

Om jag leker med han? Det vet jag inte om jag gör. Om jag leker med Jacob?? Kanske lite. Lite gör jag nog det med Jacob. Jacob som oxå vill ha ett exakt svart på ett exakt datum då vi ska ha en date som bara är en kompisdate men med undertoning kanske något mer.

- Jag hörde att du fick sätta på den lilla blonda, säger sju killar till Nice ass när han kommer in i lunchrummet. Grattis! När jag tio minuter senare kommer och Nice ass återger hur han blev påhoppad av dom sanna ryktena ser jag hur dom övrigt närvarande killarna i rummet plåtsligt blir väldigt intresserade av olika tidningars innehåll, och skamset försöker fästa blicken på något helt annat än mig. Han däremot lyser med någon slags stolthet. En stolthet som jag inte vet hur jag ska ställa mig till. Ska jag äcklas.. eller låta han hållas. Ska jag låta han vara en kung bland sina polare för att han lyckats lägra den "lilla blonda"??

Hans prydhet får mig att utveckla halvsmå sinnen av toretts. Hans säkerhet på att han är en av få som fått leka med mig gör att jag bara vill tala om för han och övrigt folk att jag faktiskt haft sex med en till av företagets anställda. En till som ni era små skavllerfittor har missat! But I wont. För det är en helt annan mer invecklad historia. En historia som inte angår dom.

Friday, September 21, 2007

!. !. !.

bad day

sad day

this aint my day

Wednesday, September 19, 2007

personalfest!

Igår blev jag mer eller mindre tvingad att säga ja till att komma på personalfest hemme hos kollega-Micke. Det blir jag, en till tjej och sen resten killar som sitter och i non-stop rapid berättar sex-skämt av en extremt dålig kvalitet. Jag känner mig bara sådär sugen på att trava genom regnet bort till spårvagnen för att färdas genom stan hem till denna samling väktarfolk.

Andra anledningen till mitt osug är Mr Nice Guy. Han vill att jag ska komma. Han vill att jag ska komma för hans skull. Han vill en massa saker. Jag vill inte lika mycket. Men risken är ju att när jag hällt i mig en nämnbar mängd alkohål kommer jag bli hångelsugen, touching-sugen och framförallt sex-sugen, också kallat kåt. Sen kommer jag mest troligtvis ta med han hem och låta mig bli påsatt av denna alltför snälla kille, för att sen nyktra till och då enbart vilja kansta ut han. Vilket kanske är lite för bitchigt för att vara genomtänkt klyftigt när man om två dagar ska jobba tillsammans igen.

Eller så kommer jag alternativt 2: dricka nämnbar mängd alkohål, vin mest troligtvis. Han kommer att vara på. Jag kommer känna min lufttillströmmning minska i en mycket mer rapid takt än vad som är nyttigt, och när jag når klimax av kvävning skrika ut ordspyor av elakheter som kommer förvandla hans ögon till ledsna små bollar, som resulterar i en ångest för båda parter när vi går till jobbet på fredag.

Ja, jag har suttit i denna sitsen förut.

och jag börjar bli mer och mer för dom utländska anställningsavtalen där det svart på vitt står präntat att det är förbjudet att ha sex med kolleger.

Tuesday, September 18, 2007

inte alls och jävligt komplicerat åsså ändå inte

fan . jag har inte alls lust att gå och lägga mig när alla andra går upp . och shit bananas vad kompilicerat det har blivit med the nice guy på jobbet nu oxå . och helvete . så lovade jag att gå på någon slags personalfest i kväll med . kan tydligen inte undvikas . sova . ja jag ska .

Sunday, September 16, 2007

singular + singular = plural

Ända sen mitt förhållande med ex-personen sprack och var avslutat har jag bitchat och tjatat och suckat över att jag inte är skapt i singular. Att jag inte är gjord för att va singel och att mitt liv är till för att delas.

Jag trodde att jag klarade av denhär singelprylen dåligt. Men nu under dom senaste dagarna har det kommit till min upptäckt hur bra, invant och utåt sätt utstuderat singelliv jag faktiskt har återskapat under dessa nio månader som singel. Jag har rutiner jag inte trodde jag hade, jag har invanda och högst omtyckta beteenden, jag har hundra bollar i luften som alla har bollats relativt felfritt medan jag skapat mitt liv i singular.

Och nu har jag fått känna hur obekväm jag känner mig när någon kliver in och sparkar undan ena stöttande pinnen och snor en av mina bollar. Hur snurrit och vilsen jag plötsligt kände mig. För att inte tala om snopen över upptäckten av att jag faktiskt kunde känna hot mot mitt singelliv.

Vad jag riktigt insett denna helgen är i alla fall hur lite tid jag just nu har för kärlek। Hur oläge det egentligen är att skapa någon förhållande över huvud. Så när samtalet glider in på pylen med hans eventuellt ex, och mitt flyttande till australien, är ungeför det bästa som kommer ur min mun: just nu har jag inga andra känslor för dig än kåthet. och det enda jag vill och kommer fördjupa mig i är din penis.



Saturday, September 15, 2007

KÅTA VÅTA BEGÄR


kl är halvtvå, det är lördag. Jag ligger under täcket i min säng och försöker undvika den våta fläcken på lakanets vänstersida, som just efterlämnats av killen som för en kort stund sen avlägsnade sig från min lägenhet.

För ganska exakt en månad sen avlägsnade
jag mig från en lägenhet på ett helt annat ställe, från en helt annan kille. Men situationerna är tråkigt lika. I båda fallen har jag just haft sex med en kille som egentligen tillhör någon annan. Eller i alla fall nästan.

Fall ett: var ett rent och sneaky otrohohets-ligg.
Fall två: var mer en handling plockad ur Vänner. Den biten om Ross & Rachel och we were on a break-biten.

För dom var på paus. Och det var i alla fall mest troligtvis slut mellan dom. Men hon ringde några gånger, och skickade mess. Och av messens innebörd, som jag fick ta del av kunde jag som tjej förstå att denna tjejen inte riktigt var helt välinformerad om hur jävla totalt det var över.

Så jag fick återigen känna en killes ångest när han vill vill vill med sin lilla kåta kuk påla mig, men samtidigt sitter med ångesten över att dom inte borde, inte ska, inte får, inte vill. Men ändå vill. Men ändå inte... jadi jadi och etc.

Och precis som den förra killen så frågar även denna hur jag känner, om jag tycker det är jobbigt och något om förlåt för indragandet i mitt krångliga.

Den stora kontentan och dom gemensamma nämnarna i dessa händelser är att jag bara ville ha kul kul kul. Inget invecklat eller komplecerat. Bara rent och orent kul. Så förklarar jag för även denna att det inte är mitt jobb att hålla ert släkte trogna. Vill ni knulla mig så fine. Kom hit och gör det. Men lämna för all del eran flickväns-ångest hemma. För jag är inte så värst intresserad av att hjälpa er på den punkten.

Till slut gick han. Och efter att för andra gången idag lämna mig orgasmlös på grund av för tidig klimax, med förklaringen men du är ju så jävla skön blev jag ensam kvar. Och denna gången tyckte jag för en gångs skulle att det var rätt skönt att en stund bli lämnad till min egna ensamhet.

Vill du ha kul på måndag ?? frågade han innan dörren stängdes.

För vi jobbar ihop. Så här ser jag stora potentiella möjligheter för en upplivad arbetsmiljö. Och eftersom vi båda har nycklar till x antal företag i stan kan man ha kul på minst lika x många ställen. Så uppe på Canon-husets 16 våningars balkong med en utsikt över hela satans Göteborg ser jag fram emot att låta han med sin över medel omkretsstora kuk få tillfredsställa mina kåta våta begär.


Wednesday, September 12, 2007

creativness on pause

återigen har mina lediga dar passerat och återvändandet till vampyre-life är ett tvunget måste.

Åt sidan med tidningar, kameran, datorn, mobilen, vännerna, caféer, uteställen, shopping och TV-bilagan.

I kväll missar jag Top Model Stockholm. Top Model 8 har jag inte kunnat följa till fullo, och inte en enda gång har jag hunnit håna deltagarna i Idol. Nästa tisdags Desperate HousWifes kan jag vinka bye bye...Och att alla mina närmsta vänner för tillfället befinner sig i solen på en avlägsen Grekisk ö försöker jag extrem-ignorera.

För vad är väl en solig sandstrand mot en 24 timmas arbetskubik?

Nothing I tell you. Nothing.... ... or maby everything

Kvack-KVACK-kvack

Dom nya kundkorgarna på hemköp. Jag hatar dom. Kan inte med dom, kan inte ens skratta åt dom, kan bara skämmas för dom. För deras existerande. För tillverkarna, för prodiktdesignern. För folket som drar omkring på dom. Lata jävlar det är vad dom är hela bunten, som inte orkar bära sina korgar. Otympliga är dom absolut och högst obekväma att bära, så jag förstår att folk drar. Men jag kan inte dra. Jag kan bara hata dom. Och över allt var mina ögon spanar ser jag folk som drar efter sig denna lilla korg medan dom vilset vandrar runt bland hyllorna och tänker mjölk, bröd, ost.

Det hela får mig att tänka på dom fotografier som finns av mig som lite toddlare, när jag med svävande baby-blick vandrar över golvet dragandes efter mig en liten gul trä-anka som säger kvack kack kvack.

Samma sak med kundkorgarna. Kvack Kvack Kvack.

Tuesday, September 11, 2007

Exes and executions

Jag skulle egentligen uttrycka någon slags känslo-förklaring över mitt ex och det samtalet vi hade tidigare idag.

För efteråt pressade mina tjejtårar på i sina kanaler och jag kännde den starka, stickande kaktusens arga taggar mot kroppens insida. Efter varje samtal med han blir jag lika oförberett förvånad över min sorgsna reaktion på hans göteborska röst, av det påminnda minnet av hans brunaste ögon och hans ständigt goaste lukt.

Så precis som dom andra gångerna våra lurar kopplats samman, satt jag kvar i tystheten av det avslutade samtalet, på golvet som vid sånna tillfällen alltid är kallt. Jag rullar med vågen av ångest som väller över mig, in under soffbordet och ligger där en stund, och liksom hoppas att allt ska försvinna bland dom ouppsopade brödsmulorna. Jag sträcker mig efter en kudde, som jag trycker mot ansiktet för att alla dom som inte är där, inte ska se hur jag gråter över ett ex, som av mig själv påstått inte längre har en plats bland mina känslor.

Och i ett försök att få rätsida på den konstiga känslan av oändlig saknad börjar jag skriva ner allt i små bokstavsvarta ord. Men inga bokstäver lyckades ta plats i någon logisk ordning. Så jag sköt fram det till senare. Men sen har ju stunden passerad och känslan lagt sig. Då stirrar jag mest på det jag skrivit och känner att jag inte riktigt förstår. Förstår vad det var som hände, vad jag kände, för vaddå? Jag trodde allt var passerat och över.

Så inget av det här blir väl riktigt logiskt, eller förståligt eller över huvud taget någonting. Men det är klart det finns känslor kvar oavsett vad jag försöker påstå. Bara att det inte längre är sånna jag är kär i dig-älskar dig-vill spendera resten av min levande tid med dig- kind of fealings.

Monday, September 10, 2007

om att tända på män i uniform

och att jobba mitt ibland dom.....



- Det är inte så att jag känner att jag simmar i ett hav av sexiga män.

Uniformen har tappat sin glans för mig. Jag skulle nog säga att kostymen har tagit över. Kostymer ropar framgång. Och jag går igång på framgång.


nej

vaknar lite groggy efter fyra komma fem timmar, hostar fram några ord till mig själv för att liksom pröva morgonröstens hållbarhet. Fummlar iväg några gravt felstavade rader på msn, svarar utan minsta tanke i mobilen som ligger på huvudkudden.

- hej detta är XX jag undrar om du kan komma in och jobba i natt?

Framför mig ser jag hela min lediga kväll av mat, vin, godis och enbart navelpillande försvinna bakom horisonten. Ordet ja ligger på min tunga. Nära-döden-liknande bilder fladdrar framför ögonen som om det svarta slutet stod och knackade. Sen skakar jag till på huvudet. Drar mig tillbaka till verkligheten. Den verkligheten där jag inte orkar jobba en natt till. Där jag hör regnet dränka mina takfönster, där jag bara vill kura i min soffa, se på nedladdat skit på datorn och bara bara bara va. Så jag harklar med rösten, och långt nedifrån magens förvaring av talande krafter trycker jag fram et starkt och ljudligt

- NEJ.

Sunday, September 9, 2007

finally




M O N D A Y



soon soon soon

my friend

Two Down




one to go

Saturday, September 8, 2007

vampyrliv del 1027

Det absolut första jag gjorde när jag klev innanför dörren i morse var att gå in i badrummet och tvätta ansiktet i 1) sminkborttagning 2) Darphin clensing milk 3) Darphin ansiktsvatten. Efter det forsatte jag i stressad men omsorgsfull takt med 1) tandborstning 2) tungskrapning för att sen gå ut och borsta igenom håret innan jag slutligen noga smörjde in varje del av mina slitna fötter i Aloe Veras Propolis wonder cream. Och Jacob undrar varför jag inte hinner ligga med huvudet sovandes intryckt i kudden innan kl 8.00. Killar som saknar genen fåfänga är clueless. Tror han att jag vaknar och somnar stunning beutifull helt automatiskt varje dag?! Och detta är inte ens allt man kan pyssla med innan bedtime.. utan detta är snarare allt jag hinner innan påtvingad sömn.

1 2 3 4 5 6 timmar sömn fick jag ihop innan jag vaknade med ett craving för kaffe, som inte gick att stoppa med en sovmask, dildo, yougurt eller annt subsitut för att slippa springa iväg till affären.

Nu har jag en timme på mig att skriva klart detta, äta, duscha, sminka mig, fixa håret, packa alla saker samt se på one tree hills reprisavsnitt som ger mig oförklarlig peace with in.

Mitt liv är verkligen innehålleslöst under dom jobbande nätterna.

Friday, September 7, 2007

vad som kunde ha blivit en bra dag

dagens planer:

1 - sluta glida runt bland alla bloggar som vad jag än påstår ger mig ingenting.

2 - gå några varv i lägenheten med mina nyinköpta skor I love them so much

3 - titta på klockan och i sammarbete mellan fingrar och nyvaken hjärna räkna timmarna tills obligatorisk dunstning från hemmet underbart sköna vrår.

4- halvspringa till coop, den mest närliggande mataffären för att köpa något som kallas och liknas frukost.

5- irritera mig över att jag är vaken för tidigt för "vänner" och tvingas titta på lyckochansen i stället.

6 - fylla i ansökningspapper om CSN som jag ännu inte gjort fast jag påstått att jag skulle ha fixat det igår och i förrgår och alla andra dagar denna veckan.

7 - duscha mig, sminka mig, klä på mig.
8- äta middagliknande föda.
9- leta efter borttappade pengar, nycklar, passerkort.
10- placera allt i en väska.
11-placera allt i en annan väska.
12-låsa dörren och gå till jobbet som jag avskyr mer än den värstaste bakfyllan en tidig måndagmorgon.
13- jobba medan jag suckar och stönar och tänker på bättre och varmare tider.
14- gå hem, däcka, drömma.

Thursday, September 6, 2007

selektivt ordföråd

Ett smått urval av ord som inte finns med i mobiltelefonernas stavningskotroll-programm.

hora
fitta
bakfull
knulla
blogg
bock
jävlar
kåt
bög
pärlsocker


varför finns inte dessa ord med? Betyder det att man helst inte ska använda sig av dessa bokstavskombinationer? Ser mobilkonstruerare ner på dom som trotsar allt och ändå gör det? Eller är det så att en undersökning gjorts vilka ord som den genomsnittliga männsikan mest vanligen använder?

Vilket fall så skulle jag vilja slå ett slag i saken och upplysa om att ord som hora, kåt och framförallt bakfull är ord jag använder mig av relativt dagligen.

Och idag när jag fort som damn behövde skriva ordet pärlsocker blev frustrationen enorm när mobilen vägrade erkänna ett igenkännande av detta ord i sin lilla ordförvaringsbank.

Sunday, September 2, 2007

oasis


En gammal känsla fladdrade förbi. En oasis. En infångad fördröjd sekund fick mig att sväva år tillbaka, till en höst som jag vill kalla länge länge sen. En gymnasietid.. Ett första år av tre. I min och Linas portabla cd-spelare snurrade Oasis, The Verve, Pulp och Nirvana. Åh vi älskade. Jag älskade den moodiga Liam, och till dånet av Champagne Supernova vaggade vi fram på pendeltåget genom dom fallande löven, till en skola som alltid låg åt fel håll. Vi bar baggiga jeans från gul och blå, tröjor från big moose-Hollywood, timbuktuväskor och Nokia-telefoner utan sms-funktion. Historia-Bosse med endast nio fingrar malde på om vad det nu var medan vi längtade bort till en annan tid, en bättre tid. Till en värld av mer Oasis och The Verve. I minnet är allt grått. Skolan är grå, världen var grå och på mornarna satt jag i garaget och ristade i mina handleder med kniv. Minnena är grå. Men känslan kändes ändå så sorgligt positiv. Som att jag ändå på något sätt längtade tillbaka till det där första året på Gymnasiet med Lina, Liam, The drugs don't work, Common People, Adde, Jacob, Tony och dom gula fallande löven.
 
BlogRankers.com BloggRegistret.se