creativness on pause

återigen har mina lediga dar passerat och återvändandet till vampyre-life är ett tvunget måste.

Åt sidan med tidningar, kameran, datorn, mobilen, vännerna, caféer, uteställen, shopping och TV-bilagan.

I kväll missar jag Top Model Stockholm. Top Model 8 har jag inte kunnat följa till fullo, och inte en enda gång har jag hunnit håna deltagarna i Idol. Nästa tisdags Desperate HousWifes kan jag vinka bye bye...Och att alla mina närmsta vänner för tillfället befinner sig i solen på en avlägsen Grekisk ö försöker jag extrem-ignorera.

För vad är väl en solig sandstrand mot en 24 timmas arbetskubik?

Nothing I tell you. Nothing.... ... or maby everything

Kvack-KVACK-kvack

Dom nya kundkorgarna på hemköp. Jag hatar dom. Kan inte med dom, kan inte ens skratta åt dom, kan bara skämmas för dom. För deras existerande. För tillverkarna, för prodiktdesignern. För folket som drar omkring på dom. Lata jävlar det är vad dom är hela bunten, som inte orkar bära sina korgar. Otympliga är dom absolut och högst obekväma att bära, så jag förstår att folk drar. Men jag kan inte dra. Jag kan bara hata dom. Och över allt var mina ögon spanar ser jag folk som drar efter sig denna lilla korg medan dom vilset vandrar runt bland hyllorna och tänker mjölk, bröd, ost.

Det hela får mig att tänka på dom fotografier som finns av mig som lite toddlare, när jag med svävande baby-blick vandrar över golvet dragandes efter mig en liten gul trä-anka som säger kvack kack kvack.

Samma sak med kundkorgarna. Kvack Kvack Kvack.