Tuesday, September 11, 2007

Exes and executions

Jag skulle egentligen uttrycka någon slags känslo-förklaring över mitt ex och det samtalet vi hade tidigare idag.

För efteråt pressade mina tjejtårar på i sina kanaler och jag kännde den starka, stickande kaktusens arga taggar mot kroppens insida. Efter varje samtal med han blir jag lika oförberett förvånad över min sorgsna reaktion på hans göteborska röst, av det påminnda minnet av hans brunaste ögon och hans ständigt goaste lukt.

Så precis som dom andra gångerna våra lurar kopplats samman, satt jag kvar i tystheten av det avslutade samtalet, på golvet som vid sånna tillfällen alltid är kallt. Jag rullar med vågen av ångest som väller över mig, in under soffbordet och ligger där en stund, och liksom hoppas att allt ska försvinna bland dom ouppsopade brödsmulorna. Jag sträcker mig efter en kudde, som jag trycker mot ansiktet för att alla dom som inte är där, inte ska se hur jag gråter över ett ex, som av mig själv påstått inte längre har en plats bland mina känslor.

Och i ett försök att få rätsida på den konstiga känslan av oändlig saknad börjar jag skriva ner allt i små bokstavsvarta ord. Men inga bokstäver lyckades ta plats i någon logisk ordning. Så jag sköt fram det till senare. Men sen har ju stunden passerad och känslan lagt sig. Då stirrar jag mest på det jag skrivit och känner att jag inte riktigt förstår. Förstår vad det var som hände, vad jag kände, för vaddå? Jag trodde allt var passerat och över.

Så inget av det här blir väl riktigt logiskt, eller förståligt eller över huvud taget någonting. Men det är klart det finns känslor kvar oavsett vad jag försöker påstå. Bara att det inte längre är sånna jag är kär i dig-älskar dig-vill spendera resten av min levande tid med dig- kind of fealings.
 
BlogRankers.com BloggRegistret.se