det är erat fel: gula satans löv

Ok jag ångrade mig. Jag tar nog ändå inte en break från allting. Eftersom jag verkar ha något primärt behov av att få ut mina tankar genom små svarta tecken så fortsätter jag väl pränta fram saker här inne. Men jag kan inte hjälpa att jag ramlat in i ett vakum ev meningslöshet. Ett vakum av ingenting där allt känns tomt. Och poängen varför jag går till jobbet är helt borttappat. Och poängen över något över huvudtaget exicterar inte längre. Allt som finns kvar är tvivlet på mig själv och min exictens som människa. Jag har för tillfället rammlat omkull. Det är höstens alla jävla gula torra löv som har nockat mig och begravt mig under mitt täcke i min säng som är alldeles satans för mjuk. Och kvar ligger jag. Trots att kroppen reser sig varje dag, tränar lite, äter något, duschar varmt, sminkar mitt bleka fejs och vandrar med en cigg i munnen iväg till jobbet natt efter natt. Men allt annat förutom min kropp förblir kvar i sängen, under mitt varma gosiga täcke som är beklätt med den gulaste av dom alla: Bart Simpson.

!!

I'm taking a break from everything