elva

11 dagar kvar. Nu är det mindre än två veckor tills. Varje år är det samma känsla. Varje år säger jag samma sak, och tänker likadant. Nu klarar jag inte mer. Inte än gång till. Nu är det nog, denna gången går det inte. Men så kommer det precis som alla andra dagar kommer och passerar. Dagen jag föddes fast 20 år senre, 23 år senare 26 hela jävla år senare. 26 ja.. 26 26 satans år har jag levt. Och egentligen spelar det nog ingen roll vad jag lyckats åstadkomma för det kommer alltid att kännas för lite. Jag kommer aldrig känna en tillfredställselse med att fylla på mina år. Det kommer alltid stressa mig som det värsta magsåret. Och hela tiden kan jag höra dunkade röster dåna prestera prestera prestera. Det är än så länge oundvikligt.

11 dagar kvar.