!. !. !.

bad day

sad day

this aint my day

personalfest!

Igår blev jag mer eller mindre tvingad att säga ja till att komma på personalfest hemme hos kollega-Micke. Det blir jag, en till tjej och sen resten killar som sitter och i non-stop rapid berättar sex-skämt av en extremt dålig kvalitet. Jag känner mig bara sådär sugen på att trava genom regnet bort till spårvagnen för att färdas genom stan hem till denna samling väktarfolk.

Andra anledningen till mitt osug är Mr Nice Guy. Han vill att jag ska komma. Han vill att jag ska komma för hans skull. Han vill en massa saker. Jag vill inte lika mycket. Men risken är ju att när jag hällt i mig en nämnbar mängd alkohål kommer jag bli hångelsugen, touching-sugen och framförallt sex-sugen, också kallat kåt. Sen kommer jag mest troligtvis ta med han hem och låta mig bli påsatt av denna alltför snälla kille, för att sen nyktra till och då enbart vilja kansta ut han. Vilket kanske är lite för bitchigt för att vara genomtänkt klyftigt när man om två dagar ska jobba tillsammans igen.

Eller så kommer jag alternativt 2: dricka nämnbar mängd alkohål, vin mest troligtvis. Han kommer att vara på. Jag kommer känna min lufttillströmmning minska i en mycket mer rapid takt än vad som är nyttigt, och när jag når klimax av kvävning skrika ut ordspyor av elakheter som kommer förvandla hans ögon till ledsna små bollar, som resulterar i en ångest för båda parter när vi går till jobbet på fredag.

Ja, jag har suttit i denna sitsen förut.

och jag börjar bli mer och mer för dom utländska anställningsavtalen där det svart på vitt står präntat att det är förbjudet att ha sex med kolleger.

inte alls och jävligt komplicerat åsså ändå inte

fan . jag har inte alls lust att gå och lägga mig när alla andra går upp . och shit bananas vad kompilicerat det har blivit med the nice guy på jobbet nu oxå . och helvete . så lovade jag att gå på någon slags personalfest i kväll med . kan tydligen inte undvikas . sova . ja jag ska .

singular + singular = plural

Ända sen mitt förhållande med ex-personen sprack och var avslutat har jag bitchat och tjatat och suckat över att jag inte är skapt i singular. Att jag inte är gjord för att va singel och att mitt liv är till för att delas.

Jag trodde att jag klarade av denhär singelprylen dåligt. Men nu under dom senaste dagarna har det kommit till min upptäckt hur bra, invant och utåt sätt utstuderat singelliv jag faktiskt har återskapat under dessa nio månader som singel. Jag har rutiner jag inte trodde jag hade, jag har invanda och högst omtyckta beteenden, jag har hundra bollar i luften som alla har bollats relativt felfritt medan jag skapat mitt liv i singular.

Och nu har jag fått känna hur obekväm jag känner mig när någon kliver in och sparkar undan ena stöttande pinnen och snor en av mina bollar. Hur snurrit och vilsen jag plötsligt kände mig. För att inte tala om snopen över upptäckten av att jag faktiskt kunde känna hot mot mitt singelliv.

Vad jag riktigt insett denna helgen är i alla fall hur lite tid jag just nu har för kärlek। Hur oläge det egentligen är att skapa någon förhållande över huvud. Så när samtalet glider in på pylen med hans eventuellt ex, och mitt flyttande till australien, är ungeför det bästa som kommer ur min mun: just nu har jag inga andra känslor för dig än kåthet. och det enda jag vill och kommer fördjupa mig i är din penis.

KÅTA VÅTA BEGÄR

kl är halvtvå, det är lördag. Jag ligger under täcket i min säng och försöker undvika den våta fläcken på lakanets vänstersida, som just efterlämnats av killen som för en kort stund sen avlägsnade sig från min lägenhet.

För ganska exakt en månad sen avlägsnade jag mig från en lägenhet på ett helt annat ställe, från en helt annan kille. Men situationerna är tråkigt lika. I båda fallen har jag just haft sex med en kille som egentligen tillhör någon annan. Eller i alla fall nästan.

Fall ett: var ett rent och sneaky otrohohets-ligg.
Fall två: var mer en handling plockad ur Vänner. Den biten om Ross & Rachel och we were on a break-biten.

För dom var på paus. Och det var i alla fall mest troligtvis slut mellan dom. Men hon ringde några gånger, och skickade mess. Och av messens innebörd, som jag fick ta del av kunde jag som tjej förstå att denna tjejen inte riktigt var helt välinformerad om hur jävla totalt det var över.

Så jag fick återigen känna en killes ångest när han vill vill vill med sin lilla kåta kuk påla mig, men samtidigt sitter med ångesten över att dom inte borde, inte ska, inte får, inte vill. Men ändå vill. Men ändå inte... jadi jadi och etc.

Och precis som den förra killen så frågar även denna hur jag känner, om jag tycker det är jobbigt och något om förlåt för indragandet i mitt krångliga.

Den stora kontentan och dom gemensamma nämnarna i dessa händelser är att jag bara ville ha kul kul kul. Inget invecklat eller komplecerat. Bara rent och orent kul. Så förklarar jag för även denna att det inte är mitt jobb att hålla ert släkte trogna. Vill ni knulla mig så fine. Kom hit och gör det. Men lämna för all del eran flickväns-ångest hemma. För jag är inte så värst intresserad av att hjälpa er på den punkten.

Till slut gick han. Och efter att för andra gången idag lämna mig orgasmlös på grund av för tidig klimax, med förklaringen men du är ju så jävla skön blev jag ensam kvar. Och denna gången tyckte jag för en gångs skulle att det var rätt skönt att en stund bli lämnad till min egna ensamhet.

Vill du ha kul på måndag ?? frågade han innan dörren stängdes.

För vi jobbar ihop. Så här ser jag stora potentiella möjligheter för en upplivad arbetsmiljö. Och eftersom vi båda har nycklar till x antal företag i stan kan man ha kul på minst lika x många ställen. Så uppe på Canon-husets 16 våningars balkong med en utsikt över hela satans Göteborg ser jag fram emot att låta han med sin över medel omkretsstora kuk få tillfredsställa mina kåta våta begär.

creativness on pause

återigen har mina lediga dar passerat och återvändandet till vampyre-life är ett tvunget måste.

Åt sidan med tidningar, kameran, datorn, mobilen, vännerna, caféer, uteställen, shopping och TV-bilagan.

I kväll missar jag Top Model Stockholm. Top Model 8 har jag inte kunnat följa till fullo, och inte en enda gång har jag hunnit håna deltagarna i Idol. Nästa tisdags Desperate HousWifes kan jag vinka bye bye...Och att alla mina närmsta vänner för tillfället befinner sig i solen på en avlägsen Grekisk ö försöker jag extrem-ignorera.

För vad är väl en solig sandstrand mot en 24 timmas arbetskubik?

Nothing I tell you. Nothing.... ... or maby everything

Kvack-KVACK-kvack

Dom nya kundkorgarna på hemköp. Jag hatar dom. Kan inte med dom, kan inte ens skratta åt dom, kan bara skämmas för dom. För deras existerande. För tillverkarna, för prodiktdesignern. För folket som drar omkring på dom. Lata jävlar det är vad dom är hela bunten, som inte orkar bära sina korgar. Otympliga är dom absolut och högst obekväma att bära, så jag förstår att folk drar. Men jag kan inte dra. Jag kan bara hata dom. Och över allt var mina ögon spanar ser jag folk som drar efter sig denna lilla korg medan dom vilset vandrar runt bland hyllorna och tänker mjölk, bröd, ost.

Det hela får mig att tänka på dom fotografier som finns av mig som lite toddlare, när jag med svävande baby-blick vandrar över golvet dragandes efter mig en liten gul trä-anka som säger kvack kack kvack.

Samma sak med kundkorgarna. Kvack Kvack Kvack.

Exes and executions

Jag skulle egentligen uttrycka någon slags känslo-förklaring över mitt ex och det samtalet vi hade tidigare idag.

För efteråt pressade mina tjejtårar på i sina kanaler och jag kännde den starka, stickande kaktusens arga taggar mot kroppens insida. Efter varje samtal med han blir jag lika oförberett förvånad över min sorgsna reaktion på hans göteborska röst, av det påminnda minnet av hans brunaste ögon och hans ständigt goaste lukt.

Så precis som dom andra gångerna våra lurar kopplats samman, satt jag kvar i tystheten av det avslutade samtalet, på golvet som vid sånna tillfällen alltid är kallt. Jag rullar med vågen av ångest som väller över mig, in under soffbordet och ligger där en stund, och liksom hoppas att allt ska försvinna bland dom ouppsopade brödsmulorna. Jag sträcker mig efter en kudde, som jag trycker mot ansiktet för att alla dom som inte är där, inte ska se hur jag gråter över ett ex, som av mig själv påstått inte längre har en plats bland mina känslor.

Och i ett försök att få rätsida på den konstiga känslan av oändlig saknad börjar jag skriva ner allt i små bokstavsvarta ord. Men inga bokstäver lyckades ta plats i någon logisk ordning. Så jag sköt fram det till senare. Men sen har ju stunden passerad och känslan lagt sig. Då stirrar jag mest på det jag skrivit och känner att jag inte riktigt förstår. Förstår vad det var som hände, vad jag kände, för vaddå? Jag trodde allt var passerat och över.

Så inget av det här blir väl riktigt logiskt, eller förståligt eller över huvud taget någonting. Men det är klart det finns känslor kvar oavsett vad jag försöker påstå. Bara att det inte längre är sånna jag är kär i dig-älskar dig-vill spendera resten av min levande tid med dig- kind of fealings.

om att tända på män i uniform

och att jobba mitt ibland dom.....

- Det är inte så att jag känner att jag simmar i ett hav av sexiga män.

Uniformen har tappat sin glans för mig. Jag skulle nog säga att kostymen har tagit över. Kostymer ropar framgång. Och jag går igång på framgång.

nej

vaknar lite groggy efter fyra komma fem timmar, hostar fram några ord till mig själv för att liksom pröva morgonröstens hållbarhet. Fummlar iväg några gravt felstavade rader på msn, svarar utan minsta tanke i mobilen som ligger på huvudkudden.

- hej detta är XX jag undrar om du kan komma in och jobba i natt?

Framför mig ser jag hela min lediga kväll av mat, vin, godis och enbart navelpillande försvinna bakom horisonten. Ordet ja ligger på min tunga. Nära-döden-liknande bilder fladdrar framför ögonen som om det svarta slutet stod och knackade. Sen skakar jag till på huvudet. Drar mig tillbaka till verkligheten. Den verkligheten där jag inte orkar jobba en natt till. Där jag hör regnet dränka mina takfönster, där jag bara vill kura i min soffa, se på nedladdat skit på datorn och bara bara bara va. Så jag harklar med rösten, och långt nedifrån magens förvaring av talande krafter trycker jag fram et starkt och ljudligt

- NEJ.

finally

M O N D A Y

soon soon soon

my friend

Two Down

one to go

vampyrliv del 1027

Det absolut första jag gjorde när jag klev innanför dörren i morse var att gå in i badrummet och tvätta ansiktet i 1) sminkborttagning 2) Darphin clensing milk 3) Darphin ansiktsvatten. Efter det forsatte jag i stressad men omsorgsfull takt med 1) tandborstning 2) tungskrapning för att sen gå ut och borsta igenom håret innan jag slutligen noga smörjde in varje del av mina slitna fötter i Aloe Veras Propolis wonder cream. Och Jacob undrar varför jag inte hinner ligga med huvudet sovandes intryckt i kudden innan kl 8.00. Killar som saknar genen fåfänga är clueless. Tror han att jag vaknar och somnar stunning beutifull helt automatiskt varje dag?! Och detta är inte ens allt man kan pyssla med innan bedtime.. utan detta är snarare allt jag hinner innan påtvingad sömn.

1 2 3 4 5 6 timmar sömn fick jag ihop innan jag vaknade med ett craving för kaffe, som inte gick att stoppa med en sovmask, dildo, yougurt eller annt subsitut för att slippa springa iväg till affären.

Nu har jag en timme på mig att skriva klart detta, äta, duscha, sminka mig, fixa håret, packa alla saker samt se på one tree hills reprisavsnitt som ger mig oförklarlig peace with in.

Mitt liv är verkligen innehålleslöst under dom jobbande nätterna.

vad som kunde ha blivit en bra dag

dagens planer:

1 - sluta glida runt bland alla bloggar som vad jag än påstår ger mig ingenting.

2 - gå några varv i lägenheten med mina nyinköpta skor I love them so much

3 - titta på klockan och i sammarbete mellan fingrar och nyvaken hjärna räkna timmarna tills obligatorisk dunstning från hemmet underbart sköna vrår.

4- halvspringa till coop, den mest närliggande mataffären för att köpa något som kallas och liknas frukost.

5- irritera mig över att jag är vaken för tidigt för "vänner" och tvingas titta på lyckochansen i stället.

6 - fylla i ansökningspapper om CSN som jag ännu inte gjort fast jag påstått att jag skulle ha fixat det igår och i förrgår och alla andra dagar denna veckan.

7 - duscha mig, sminka mig, klä på mig.
8- äta middagliknande föda.
9- leta efter borttappade pengar, nycklar, passerkort.
10- placera allt i en väska.
11-placera allt i en annan väska.
12-låsa dörren och gå till jobbet som jag avskyr mer än den värstaste bakfyllan en tidig måndagmorgon.
13- jobba medan jag suckar och stönar och tänker på bättre och varmare tider.
14- gå hem, däcka, drömma.

selektivt ordföråd

Ett smått urval av ord som inte finns med i mobiltelefonernas stavningskotroll-programm.

hora
fitta
bakfull
knulla
blogg
bock
jävlar
kåt
bög
pärlsocker


varför finns inte dessa ord med? Betyder det att man helst inte ska använda sig av dessa bokstavskombinationer? Ser mobilkonstruerare ner på dom som trotsar allt och ändå gör det? Eller är det så att en undersökning gjorts vilka ord som den genomsnittliga männsikan mest vanligen använder?

Vilket fall så skulle jag vilja slå ett slag i saken och upplysa om att ord som hora, kåt och framförallt bakfull är ord jag använder mig av relativt dagligen.

Och idag när jag fort som damn behövde skriva ordet pärlsocker blev frustrationen enorm när mobilen vägrade erkänna ett igenkännande av detta ord i sin lilla ordförvaringsbank.

oasis

En gammal känsla fladdrade förbi. En oasis. En infångad fördröjd sekund fick mig att sväva år tillbaka, till en höst som jag vill kalla länge länge sen. En gymnasietid.. Ett första år av tre. I min och Linas portabla cd-spelare snurrade Oasis, The Verve, Pulp och Nirvana. Åh vi älskade. Jag älskade den moodiga Liam, och till dånet av Champagne Supernova vaggade vi fram på pendeltåget genom dom fallande löven, till en skola som alltid låg åt fel håll. Vi bar baggiga jeans från gul och blå, tröjor från big moose-Hollywood, timbuktuväskor och Nokia-telefoner utan sms-funktion. Historia-Bosse med endast nio fingrar malde på om vad det nu var medan vi längtade bort till en annan tid, en bättre tid. Till en värld av mer Oasis och The Verve. I minnet är allt grått. Skolan är grå, världen var grå och på mornarna satt jag i garaget och ristade i mina handleder med kniv. Minnena är grå. Men känslan kändes ändå så sorgligt positiv. Som att jag ändå på något sätt längtade tillbaka till det där första året på Gymnasiet med Lina, Liam, The drugs don't work, Common People, Adde, Jacob, Tony och dom gula fallande löven.

family-business

Tog flyget i morse efter jobbet. Yez I did. In da Stockholm 4 two days. Ungefär. Har vart här i 6 timmar varav 5 av dem har jag sovit. Min irritationspuls har redan hunnit hysteriöka fler gånger än jag kan räkna till. Jag har smällt i fem dörrar, höjt rösten ännu fler och har gett minst två saker en flygtripp tvärs över rummet. Family is tricky business. You just want to hit them with sometihing hard and sticky with long sharp thorns.

sms-art

sms från Emilia: gött mos! Ledig?

sms svar jag: Nope. No ledig. Jobbar inatt, åker till sthlm i morgon bitti. fyller år på lördag. Hypervéntilera. Not good. Måste duscha måsSte packa. jobbar?

mornings

I don't want to

I dont want to


I DON'T WANT TO

vampyrens krig mot sovmasken

Solen som har hållt sig på ett avlägset avstånd största delen av sommaren är nu här och invaderar mina takfönster. Tränger sig in i rummet där jag ligger i sängen och ska sova innan jag ska vampyrjobba mitt tolvtimmarsskift. På med den svarta sovmasken som med arga bokstäver skriker don't disturb. Men bandet som ska hålla masken på plats har töjt sig, och nu vägrar den arga svarta masken hålla solens (som är lika ilsken den för att jag försöker stänga den ute) arga strålar borta från mina pupiller som enträget försöker dra ihop sig för att minska på dom ljusa insläppen. Irriterat försöker jag spänna åt banden medan kardborrskiten fastnar i mitt hår. Försöker trycka maskens insida hårdare mot ögonen, vänder mig mot väggen, drar täcket över huvudet, drar bort det igen när jag känner att jag är nära klimax för kvävning. Jag sliter av mig masken och försöker i stället knyta ihop dom värdelösa banden för att få dom att sitta tightare runt mitt huvud som uppenbarligen är på tok för litet för sånna här typer av ögontäckargrejer. Drar den ihopknutna masken över huvudet och råkar då samtidigt spänna åt knuten så hårt att inte ens Harry Potters trollstav kan få upp den. Nu är masken för liten och knuten för hård. Ilsket skriker jag åt den jävla ögonbindeln att den är värdelös, kastar den hårt i väggen men på grund av dens obefintliga vikt snuddar den bara lite lätt vid tapetern innan den faller till golvet. Sliter i stället åt mig ett gammalt hårband och placerar det framför mina ögon och lägger mig under kudden. Effekten var ojämförbar. Hårband äger... ögonbindlar.. go to hell.

namaste namaste

Jag vill gå på yogapass för jag har fått för mig att yoga är bra. Bra är det, för det rensar ut alla dumma tankar och slagg i huvudet, man lär sig andas och tänka positvit, energifyllt och allt såntdär. Men när jag väl står där i någon hundenställning och djupandas med näsa och mage kan jag ändå inte låta bli att vrida huvudet 90 grader åt höger för att försöka få ett livstecken från klockans långa visare. Jag tycker ju inte alls om det, även om jag försöker påstå att jag skulle kunna göra det till min livsstil. Men tydligen enligt expertisa källor så är det för att jag inte kan det än som gör att jag fortfarande planerar dagens bestyr, nästa månads klädinköp och hur julen ska firas när jag egentligen ska hälsa på solen och mummla namaste namaste.

gymmet

har inte vart på gymmet ända sen jag för 6 månader sen flyttade långt bort till andra sidan stan från mitt gym räknat. har ända sen dess tänkt att flytta kortet till ett närmare gym, men eftersom som sånna träningsställen alltid har en speciell person ( helst en snygg jävel )som är speciellt anställd för att fixa med gymkorten som bara är där på torsdagar mellan 7 och nio (typ) så har jag inte hunnit ta mig dit mellan de specifika klockslagen förens nu. 6 månader senare. vilket fall... nu har jag i alla fall fått det satans träningscertifikatet förflyttat och min nyablivna målsättning är att träna varje dag innan jag går till jobbet.

dock inte i morgon. jag börjar inte i morgon. men nästa dag. eller nästa vecka. måndagen efter min födelsedag nästa lördag blir bra. det blir kanon. då ska jag börja träna.

FITTA

fitta.

Jag avänder fitta som svärord. Oftare än vad som faktiskt är nödvändigt. Och även om jag inte är någon skrikande feminist med rabiata ideer så kan jag ändå tycka det är dumt att för ofta använda sitt kön tillsammans med något ilsket.

från och med nu ska jag bara använda fitta vid relevanta tillfällen.

all changes don't need to be embraced

Så jag och Emilia beger oss ner på stan för att placera oss i dom sköna sofforna på det mysiga cafét med den superfräscha maten. Vad upptäcker vi när vi kommer dit? Ägarbyte har skett under vår frånvaro. Resultat: maten var i mindre mängd, av sämre kvalitet på fulare porslin med en längre väntetid. Sofforna var som bortsålda på tradera och ersatta av hårda vita IKEA bord och stolar a la billy bokhylla-sort. Min kaffe mocca smakade bittert kaffe med mjölk jag inte gillar. Och bilderna som brukade pryda väggarna var borttagna för att i stället blotta dom vita väggarna som skulle göra sig ihop med billy-bokhylla-stolarna. Den enda positiva ändringen som gjorts var att dom nu tog kort i kassan. Fast det visste vi ju inte om innan vi gick dit, så pengar hade vi ju ändå plockat ut, vilket gjorde hela denna funktionen tillfälligt meningslös.

Ett mindre lyckat ägarbyte av ett före detta underbart café skapade alltså idag en smått besviken mig.

time 4 a coffe

på stan

nu går i alla fall jag och lägger mig

en crap night som äntligen nått sitt slut. satt i bilen vid sex-tiden och flippar mellan alla radions morgonprogram. God morgon god morgon god morgon. Och jag som trodde det var god natt.

selling my cell

S har inte ringt.
U har inte ringt.
Har inte heller hört något från G sen igår.
P ringde dock.
Fast det var S som jag mest ville prata med.
U har jag ingen aning om när jag kommer höra från igen.
Vet inte heller om jag bryr mig.
Eller det är klart jag gör.
Men tyvärr har jag där en för stor stolthet som jag denna gången helst inte vill svälja.
Men jag tycker att S kan ringa.
Även om det egentligen är totalt meningslöst.
G kan oxå ringa.
Fast det kanske är meningslöst det med.
Kanske jag ska sälja min mobil till högst bjudande på tradera.
För att sen stänga av alla komunikationsvägar till övriga världen.
Ibland känns det faktist märkligt, konstigt, väldigt lockande.

elva

11 dagar kvar. Nu är det mindre än två veckor tills. Varje år är det samma känsla. Varje år säger jag samma sak, och tänker likadant. Nu klarar jag inte mer. Inte än gång till. Nu är det nog, denna gången går det inte. Men så kommer det precis som alla andra dagar kommer och passerar. Dagen jag föddes fast 20 år senre, 23 år senare 26 hela jävla år senare. 26 ja.. 26 26 satans år har jag levt. Och egentligen spelar det nog ingen roll vad jag lyckats åstadkomma för det kommer alltid att kännas för lite. Jag kommer aldrig känna en tillfredställselse med att fylla på mina år. Det kommer alltid stressa mig som det värsta magsåret. Och hela tiden kan jag höra dunkade röster dåna prestera prestera prestera. Det är än så länge oundvikligt.

11 dagar kvar.

powernap

väcktes plötsligt av något vått, kladdigt, rinnande över min arm och mage........ and that's why you shouldn't drink red wine in bed.